Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla, fyra granskade det stora, flottiga bordet och
medgåfvo, att utrymmet var tillräckligt.
Den danske författaren gled in och frågade efter
Frasse.
— Han lofvade att vara här före mig.
Innan någon svarat, dök Frasse upp.
— Tst, gubbar! Flickebarnen ä där ute.
Det är möjligt, att någon tänkt svara något, men
ingen gjorde det.
Sekreteraren log och mumlade, att han kände den
s. k. kvinnan, och skulptören sade, att han väntat
dem hela tiden.
Så seglade danskorna in och fingo plats vid
bordet, och välkomnades på det hjärtligaste.
Strax efteråt slog skriftställaren hufvudet i
dörrposten, och när han svurit slut, upplyste han, att
frun och den svenska målarinnan gjort honom
sällskap, det var alltihop det.
— Det är förstås någon, som skvallrat, antog han.
— Hvem kan det vara? frågade Frasse
indignerad.
Då kotteriet strax efteråt fulltaligt och gladlynt
samlats kring bordet, höll skulptören genast talet
för kvinnan. Redan innan han slutat höllo flera af
de andra också tal. Luften hade varit laddad med
elektricitet, som måste ha ett utlopp. Sedan var
det som vanligt igen.
Ett faktum var, att malvoisir måste anses för ett
starkt vin. Skriftställaren gissade, att
verkningarne berodde på de ärgiga kopparkannorna, hvari det
oupphörligt bars fram. Men när han hunnit så långt
var det ingen, som hörde på honom. Inte på de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
