Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
galleriet å alla andra med å afstår från konstkikande...
stött i kanten, begriper ni.
— Hm! hostade skriftställaren. Och hm! sade
både norrländingen och västgöten, ty det var just
deras fall.
— Helt annat är det med norrmannen, fortsatte
skulptören. — Han går också dit på olaga tid å
blir förstås afvisad. Men han vänder om i ett... i
ett. Man tröttnar mycket fortare på att mota bort
honom än han på att komma igen. På det sättet får
han se allt hvad han vill, när det passar honom bäst.
— Hm, sade de andra igen.
— Nå, en dansk då? frågade författaren misstroget.
— Han blir aldrig afvisad, när han än kommer,
svarade skulptören vänligt. — Det ä ingen som
kan förklara saken, hvadan jag inskränker mig till
att konstatera faktum.
Just det ögonblicket var det ett ovanligt
allvarsamt kotteri, som satt kring bordet och blickade ned
i kaffekopparna.
Efter en mindre konstpaus fortsatte skulptören i
kåserande ton sitt föredrag.
— Skillnaden mellan de tre nationerna ä i detta
fall rätt stor. Nu kan vi ju för ordningens skull ta
ett annat litet exempel här nedifrån. — Hur var det,
då sekreteraren höll på att bli fockad?
— Ja, men han blef det inte, sade
skriftställaren.
— Nej, men var det hans eller din förtjänst?
Eller öfver hufvud taget någon annans än
norrmannens, min gosse? Norges store son kunde icke ens
tänka sig, att någon vågade ändra, hvad han en gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
