Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så innerligt öfvertygad om sin egen skicklighet, när
det gällde språk, att han aldrig lyssnade till andra,
så snart man halkade in på det kapitlet.
Nåja, numret var riktigt, men inte huset. Det
var en snickerifabrik. De voro emellertid redan
vana vid motgångar, så fort det gällde denna sak,
och gingo in. De första de frågade nickade gladt
och gemytligt och pekade uppåt.
— Menar han, att vi ska genom taket? frågade
Frasse.
— Det finns nog en trappa, tröstade
skriftställaren.
Det fanns flera trappor. Frasse och
skriftställaren togo dem alla i tur och ordning. De traskade
uppför en hel del och ramlade utför andra, men
ordföranden hittade de icke. Öfver allt sågades och
hyflades det, och spikar slogos in i trä och drogos
visst ut också, det var som det föll sig. De frågade
litet emellan efter ordföranden, och alltid möttes
de med ett gladt och gemytligt grin och en
tumända som pekade uppåt.
— Det här är intressant, försökte skriftställaren
inbilla Frasse, själf tyckte han det ej.
— Nää, sade Frasse — för jag har sågspån i skorna.
— Kila på i alla fall! uppmanade skriftställaren.
Han började bli andfådd och ville gärna ha slut på
historien.
De kilade på, och slutligen hittade de en portgång.
Tack vare den kommo de ut på en gata.
— Nu gå vi rundt kvarteret å börjar omigen,
sade skriftställaren, så snart han orienterat sig. —
Jag ä så inriktad på det här, att jag inte kan sluta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
