Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Det Lutherska tidehvarfvet - 3. De tre stora Carlarne - IV. Carl XI:s regering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu föll i Svenska statsförfattningen en beståndsdel,
förut varit af den högsta vigt. Det var rådet. Dess makt
var grnndad i Sveriges lag, och ehuru dess regeringsanspråk
ofta varit öfverdrifvet och måst af kraftiga konungar stafjas,
var ddck dess tillvarelse af vigt, emedan det var pligtigt och
skyldigt att yttra sig inför konungen öfver alla ärenden. Men
rådet ville anses utgöra en medlare mellan konungen och
ständerna. Denna dess egenskap förnekades vid 1680 års
riksdag af ständerna och erkändes i en ödmjuk skrift af
rådet sjelft.
Den genom dessa åtgärder enväldige konungen
förvandlade nu rådets egenskap och namn. Hans förnämste tjenare
erhöllo namn af kungliga råd i stället för riksråd. En
efterräkning skedde med förmyndare-regeringen, och den be-»
slutade reduktionen sattes i verkställighet. En kommission,
utgörande 36 personer och sammansatt af de fyra
riksstånden, nedsattes för att undersöka och döma om alla gods, som
fordom tillhört kronan och på något sätt blifvit densamma
afh&nda. Enligt denna kommissions domar verkställdes
in-dragningen, och en ofantlig mängd gods och egendomar
tillföll kronan. Många af de förnämste familjerna störtades från
höjden af sitt anseende. Körningens förmyndare och andre
höge embetsmån dömdes att återbetala hvad de uppburit, ocli
till och med att ersätta dagsverken, hvartill de användt soldater
och matroser. Grefvarne Per och Nils Brahe måste återbetala
431,000 daler; Gustaf Bonde 236,000, Gustaf Otto Stenbock
100,000, Carl Gustaf Wrangels sterbhus 256,000 o. s. v.
Sedan Carl XI blifvit beklädd med diktatur, var hans fel,
att han antog denna såsom beständig. Han satte gränser för
allt annat i Sverige utom sin egen myndighet. Han störtade
ett parti, det gamla, högadliga, men föll i händerna på ett
nytt, det nya hofpartiet, till en stor del unga män utan hög
börd, men af stor förmåga. Desse drefvo framför allt den
satsen, att det konungsliga väldet härstammade från Gud och
var till sin natur oinskränkt. Denna lära, alldeles stridande
mot Sveriges urgamla lag och mot folkets tänkesätt, ålades
likväl lärarne vid rikets högskolor att förkunna såsom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
