Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Det katolska tidehvarfvet - 1. Christendomens införande i Sverige - VII. Anund Jakob och Emund Gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förenade flottan, der det omringades och förlorade mycket folk.
Men emedan skeppet var stort, som Ormen Långe, och flere
andra kommo det till hjelp, blef det räddadt.
Oaktadt sin skada, var Knuts flotta starkare än de
förenade Svenska och Norska; men han vågade likväl icke
angripa dem. Båda konungarna, som icke heller sågo sig når
gon vidare fördel kunna vinna, seglade, i god ordning, med
sitt på Seland vunna byte och utan någon förlust, uppåt Kalr
mar. Der skildes de åt, så att Anund begaf sig hem med
sina skepp, men Olof tog landvägen till Norrige, genom
Öster- och Westergötland.
Konung Knut använde derefter andra medel. Han
köpte med penninger de förnämsta bland Norrmännen, så att
Olof snart såg sig omgifven af förrädare. För honom
återstod icke annat, än att med gemål och barn bege sig från
Norrige. Han lemnade drottning Astrid och sin dotter i
Sverige, och reste med sin son, Magnus, till Gardarike.
Ingegerd och Jaroslaw emottogo honom vänligt. Konung
Jaros-iaw erbjöd honom ett stort landskap i sitt rike. Olof sjelf
tänkte dock på att resa till Jerusalem eller någon annan
helig ort och tillbringa sina öfriga dagar i kloster. Men en
helsning från Norrige upplifvade honom åter. Han öfverlemnade
sin son i Ingegerds vård och seglade en vår till
Svithiod. Med glädje emottogs han der af sin gemål och svåger.
Konung Anund lät honom medtaga så många Svenskar, som
frivilligt ville följa honom; men deltog ej mera sjelf i
kriget. I spetsen för en tapper här drog Olof in i Norrige. De
Norske bönderna, som blifvit vunna af Knut, mötte honom
med en tredubbelt större här vid Stiklarstad. Der stupade
Olof, sedan han och hans kämpar förgäfves stridt med den
största tapperhet.
Efter sin död blef Olof kallad den helige och dyrkad
såsom helgon. Men Norrmännen blefvo så hårdt förtryckta af
Knuts befallningsmän, att de djupt ångrade sin otrohet mot
Olof. Då begåfvo sig några af dem, deribland den rike och
mäktige Einar Thambaskjelfver, till Gardarike, för att hemta
prins Magnus och öfverlemna honom sitt fädernerike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
