Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad man ville om människorna bara man inte sade
något åt dem. Och han gjorde sig också denna
erfarenhet till godo. Han slog språklådan lös, och
hans iakttagelseförmåga skärptes genom öfningen.
Han blef sanningen att säga ett stycke skvallerbytta.
Men han fick ord om sig för att vara godmodig och
kvick, och ett bättre rykte kan ingen människa få.
Ty kvickheten roar, och godmodigheten försonar.
Visserligen kände sig doktorn icke altid lika
godmodig som han lät. Men det var ingen, som anade.
Och då gjorde det ingenting.
Sommaren efter sedan doktor Bäve lämnat
Stockholm, kom en ung flicka, som på långt håll var
slägt med prostinnan, ned till prestgården för att
under ett par månader andas barrluft, taga salta bad
och förvåna trakten med sina moderna toaletter.
Hon var liten och täck och hade det slags blonda
oskuld, som inger männen en orubblig tro på
kvinnans obekantskap med världen. Fröken Hilma
Rönnblad var emellertid icke så okunnig om världen,
som hon såg ut, när hon kom springande öfver
gårdsplanen i randig bomullsklädning och med en
blå krocketmössa på hufvudet. Och Bäve upptäckte
ganska snart, att han i den blonda Stockholmskan
funnit en själsfrände.
Han började att konversera med henne om
Stockholm, och det roade honom. Därefter
öfvergick han till att sätta henne in i traktens
förhållanden och fann, att hon kunde vara pikant. När
de blifvit litet mera bekanta, frågade han henne,
hvad hon tyckte om att bo i en prestgård, och när
fröken i stället för svar vände ut och in på ögonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
