Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98 SVANTE GÖR OLLR ETT SPRATT.
det var Olle. ONHe skrek inte åt honom, som Svante
hade tänkt, att han skulle göra, Han bara sprang,
kom närmare och närmare, och ju närmare han kom,
desto bittre såg Svante, huru ond han var. Svante
blef stel af förskräckelse, och han stod alldeles stilla.
Metspöt höll han sträckt framför sig, men han rörde
inte en lem. Ty nu visste han, att straffet skulle
komma.
Då började Olle skrika:
»Båten! Båten!»
Och då vände Svante sig om.
Långt ifrån stranden såg han båten gå för fulla
segel rätt ut emot fjärden. Den sköt god fart och
aflägsnade sig med förvånande hastighet, trotsande
både väder och vind.
Då förstod Svante, hur illa han hade gjort. I
sin rädsla för Olle, som kom springande utför backen,
hade han alldeles glömt, att han skulle alcta båten.
Den hade fått gå till hafs, och om en liten stund
skulle den vara långt borta. Svante var inte rädd
för Olle längre. Han tänkte bara på bäten, som gick
till hafs, han tänkte på, att det var hans fel, och han
började också att skrika:
»Båten! Båten!»
Det blef ett förfärligt spektakel. Ty pojkarna
hade inte lof att ro ut ensamma. Om de också det
hade fått, så skulle de ändå inte ha kunnat ro i så
stora vågor. Ingen af lotsarna syntes till, och grå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
