Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORA SJÖORMEN, 59
kokade och fräste rätt upp i moluen. Stod rätt opp
som en orm på stjärten minst en half timme, och när
han brakade ner, blef det ett dunder som när åskan
går, det blef ett hål i sjön så stort, så en hel stad
kunde få rum, och en såg ända ned till hafsbotten.»
»Var det då, som Söderman såg sjöormen?» frå-
gade Svante.
Söderman valkade ett tag på mullbänken och
nickade.
»Jo, det var det», menade Söderman. »Då såg
jag sjöormen.»
»Var han inne i den där pelaren då?» frå-
gade Olle.
»Ja, se det kan jag inte säga, hvilket han var»,
svarade Söderman allvarsamt. »Kanske var han där,
och kanske var han där inte. Men opp kom den
aldeles på sidan om skutan. Kroppen var fjällig som
på den värsta fisk, och fenorna lyste blått och hvitt
som på perlemor, de kallar. Men gapet, det var så
stort, så han kunde sluka en människa med stöflar
och alt, det blänkte rödt som rödaste blod, och midt
i gapet satt en gadd, som var så lång, så den räckte
tvärs öfver hela däcket. Den gadden var grön som
tången på hafvets botten, och jag tror nog inte, att
den var god att komma för när, Men se vi tog
repstumpar och allt, hvad vi kunde komma öfver och
började dangla odjuret, så mycket vi orkade. Och
han fick så pass, så han måtte ge sig i väg. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
