Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLLES OCH SVANTES HUND. 51
Svante tittade upp ur sin säng och tordes inte
säga ett ord. Han tyckte, att det var så modigt
sagdt, som om det stått i en indianbok.
Mamma böjde sig ned, och hon talade vid Olle
om, hur illa det var, bara att tänka något sådant,
ännu mera då att säga det.
Olle låg stilla och hörde på. Han svarade in-
genting, men han blef blid och varm invärtes, och
han tänkte på, hur snäll hans mamma var, och hur
mycket han tyckte om henne. Och så tänkte han
på, att nu när han talat om det för henne, var han
inte rädd längre.
Svante hade inte hört på, hvad mamma hade
sagt. Han låg bara och tänkte på, att Olle hade
sagt åt gubben, att pappa skulle skjuta honom med
sin revolver. Det skulle Svante aldrig hafva vågat.
Men just därför tyckte han också, att det var så
mycket duktigare. Han riktigt ryste, bara han tänkte
på det. Och när mamma hade gått, sade han:
» Tänkte du skjuta honom riktigt?»
»Nej, det kan du väl veta, att jag inte tänkte»,
svarade Olle. »Jag bara sade så.»
Svante funderade.
»Kunde du inte skjuta honom med din pilbåge?»
sade han till sist.
»Nu är du dum igen», sade Olle,
Svante funderade ånyo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
