Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 291 —
lade junisolen varmt, och genom almarnas grenar,
som buro små, ljusa blad, lyste dess strålar
muntert ned på hela strömmen af folk, som från
stadens olika delar drog sig tillsammans mot
kyrkan.
Där funnos fint folk från det vackra villa-
kvarteret, där björkarna prålade med det friskaste
grönt, från de höga stenhusen vid Storgatan och
omkring torget, hvilket på söndagen låg sopadt
°ch tomt med blanka stenar, som hettade i sol-
skenet. Där kommo nya, friska vårtoiletter, höga,
ljusa hattar med plymer och blommor, efterhär-
mande det sista stockholmsmodet, fina vårkappor
°ch purpurröda parasoller, som glänste i sol-
skenet under det ljusgröna löfverket.
Men i dag var en dag, då äfven herrarna
gmgo i kyrkan. Ljusgråa hattar och bruna,
höga svarta hattar och låga glänsande grå, gula
käppar med hvita benkryckor bredvid tarfligare
käppar af hassel och en — alt såg så nytt, vår-
likt och sommarlofvande ut. Och herrarna själfva,
jmga såväl som gamla, gingo med spänstiga steg,
iksom föryngrade af sommaren, hvilken släppt
ut sin värme öfver Sverige och Gammelby. Men
talade med hvarandra i hviskande ton, och
de skrattade icke på vägen till kyrkan.
Den gamla domens klockor ringde med hög-
trdlig- klang gudstjänsten in öfver den vandrande
mängdens hufvuden. De ringde alla världsliga
tankar bort, och de klingade med maning till
nutidens människor med deras olika kraf och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
