Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 40
och alt gräl vid bordet var henne dessutom en
vederstygglighet. Men hon kunde inte hjälpa
det. Hon hade så svårt för att hålla sig al-
varsam, och hon brast i skratt. Modern för-
sökte förgäfves att med ett par lugnande ord
afvärja stormen. Adjunkten var ond, och han
erfor det behof att nedstämma andra med sitt
dåliga humör, som är egendomligt för människor,
hvilka pinas af dagliga små motgångar.
»Ja, jag kan inte hjälpa det,» utbrast han,
»men på mig kan det åtminstone inte annat än
göra ett pinsamt intryck, när mina barn visa mig
uppenbar vanvördnad. Att Selma understödjer
sin bror, när han uppför sig illa, hade jag vis-
serligen inte väntat mig, men att Gustaf hugger
för sig oskäligt, det är åtminstone inte något
nytt.» .
Gustaf satt och såg ned för att dölja sitt
ansigtsuttryck, och han mumlade något, som
han emellertid inte sade högt. Ty han ville
inte bråka mer. Men för sig själf undrade han,
om han fått ovett, för att han ratat köttbullarna,
eller därför att han ätit för många. Och han
lofvade sig själf, att när nästa rätt kom, skulle
han förtära den med en lagom afpassad mått-
lighet, som skulle skära adjunkten i själen.
Emellertid drog adjunkten upp korken ur
ölbuteljen och hälde i ett glas åt sig. Sedan
lernnade han rästen att delas mellan Selma och
Gustaf. Denna sparsamhet var en sak, som
Gustaf djupt föraktade, och han tömde vanligt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
