Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
kulle, hvari alla hans inre organ tycktes sofva i syskon-
säng.
»Hemligheten af hans framgångar ligger i den me-
tod, han använder — höm! Mot kvinnor skall man gå
handgripligt tillväga. Den kvinliga naturen är nu en
gång sådan. En kvinna älskar alltid den man, som slår
henne — höm!»
Herrarne skrattade — det skrattades alltid när Dog-
gen behagade skälla, d. v. s. vara kvick. Och skulp-
tören Lind — en naturaliserad parisare, som förgäfves
sökte dölja sin hederliga svenska bonde-extraktion un-
der ett nedkammadt hår och ett spetsigt helskägg —
kastade sig hastigt in i Doggens tankegång för att ut-
suga konsekvenserna och för egen del inkassera en del
af bifallet:
»Yi andra stackare få inte slå en kvinna. Det an-
ses brutalt. Men han har till yrke att slåss!»
Nu kom äregirighetens ande också öfver djurmå-
laren Printze — Karl Printze var aldrig den, som för-
summade tillfället, då det gällde att kapa åt sig ett lager-
blad för kvickhet.
»Nej», sade han skrattande, och hans ögon, som
hade olika färg, glänste till i ljusskenet, då han böjde
sig fram öfver bordet. »Nej, han slåss inte. Han knackar
bara. Deri ligger hemligheten. En kvinna kan aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
