Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
själfmord ensamt kunna göra ett slut därpå. Den tan-
ken frestar honom redan. Han känner stundtals den
starkaste lust att kasta allt motstånd öfver bord, att låta
sig glida på lidandets upprörda ström, att ändtligen fa
ge luft åt de instängda kvalen, låta dem växa sig så
stora, att de slutligen kväfva honom. Han längtar efter
det djupa lugn, som sedan skall sänka sig öfver honom.
Men han har ju ännu så mycket att lefva för i lifvet; han
har ju redan tillkämpat sig ett ryktbart namn som för-
fattare, och han har tagit doktorsgraden. Själfuppehål-
lelsedriften strider sin kamp med själfmordslustan. Den
förra ropar: lef; den senare: gör slut på lifvet. När
han slutligen en dag, efter att ha erfarit sin väns bröl-
lop med den älskade, griper ut med handen efter mord-
vapnet, räcker honom själfupphållelsedriften — pennan.
Han diktar. Här i dikten låter han nu sina kval rasa
ut •— fritt, njutningslystet, förödande, utan att hans
själfbevarelseinstinkt längre förmår hindra dem i deras
vilda framfart. Här drifver han allt fill dess spets, han
fråssar i själfplågeri. Näbben på pennan skriker under
hans kval. Han är ett med sin hjälte, han fyller ho-
nom med sitt lidande. Men småningom—-under arbe-
tets gång — diktar han kvalen öfver på honom ensam.
När hjälten till slut begår det fruktade, men efterlängtade
själfmordet, drar författaren en suck af lättnad. Han har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
