Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 256 —
trott hennes kärlek, därför att hon icke ville
låta sig föras från döden till lifvet för att lefva
med mig.
Nu var hela hennes motstånd borta. Jag
kände det i hvarje ögonblick jag satt vid hennes
sida, i hvarje ord hon talade till mig. Det var,
som om sjukdomen gjort rent hus inom henne,
och som om hon kommit åter, renad och
luttrad genom den. Hela hennes personlighet vände
tillbaka, och i timmar kunde jag sitta och njuta
af hennes ansikte, därför att det var detsamma
som förr.
— Mins du, när jag sade till dig, att vi
skulle skiljas? sade hon en dag.
Jag måste tänka efter för att kunna erinra
mig, att hon någonsin sagt det. Och när
ändtligen minnet vaknade, sade jag henne, att jag
glömt hennes ord, som man glömmer en
febersjuks.
— Jag menade, hvad jag sade, fortfor hon
ifrigt. Jag tyckte det var något du ville tvinga
mig till. Och så tyckte jag det var så synd om
dig. Du har haft det så svårt, mycket, mycket
värre än jag. Men du ska” veta också, att jag
har varit så sjuk också, mycket för sjuk för att
jag skulle kunna tänka på något annat än mig
själf. Å, det är, som om jag hade vaknat upp igen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
