Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
Det fanns intet, af hvad jag väntat och
fruktat, som icke kom. Den enda skillnaden var,
att allt som olyckan växte, ville jag aldrig tro
på den, ens fastän jag anat den och vwisste, att
den skulle komma. Ty att sorgen skall komma
det kunna vi människor veta. Hur den
verkligen kommer, veta vi däremot aldrig.
Det första jag med en onämnbar fasa kände
och förstod, när åtminstone så många dagar
hade förgått, att jag kunde komma i ro och
tänka, öfver hvad som verkligen skett, det var,
att aldrig hade min hustru så talat ut ur sitt
innersta väsen, som när hon setat inför mig i
mitt rum och sagt, att hon var född för olyckan,
och att nu, när Sven var borta, lefde hon
endast för att dö. Om och om igen upprepade jag
hennes ord, om och om igen genljödo de i mina
öron, och ju längre jag tänkte på dem, desto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
