Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 190 —
lek, inför hvilken jag blott ville sträcka ut mina
händer, för att den icke skulle beröfvas mig i
samma ögonblick den helt blifvit min.
— Jag kan inte bära detta, nästan skrek
jag. Jag kan icke bära det. Mista både dig
och honom. Du kan inte mena det.
Hon reste sig utan buller upp, och som en
Niobe, hvilken breder ut armarna kring sina
barn, dem gudarnas pilar söka till och med i
modersfamnen, stod hon framför mig.
— Låt mig ta Sven med mig, sade hon.
Han ska” ju ändå dö. Jag bär honom ned till
viken i kväll, när alla sofva. Det är en så kort
kamp. Och så slipper jag plåga dig mera, än
jag redan har gjort.
Jag ställde mig i vägen för henne, och med
mina armars kraft tryckte jag henne våldsamt
ned på soffan.
— Vänta, sade jag. Vänta! Du vet ju inte
själf, hvad du gör.
Men hon svarade mig endast:
— Det blir din och min olycka, om du
hindrar mig. Anklaga icke mig, när den sedan
kommer.
Hon vred sig i smärta under mitt tag, och
efter en stund föll hon i en lång vanmakt. Jag
lade henne ned på soffan och jag tyckte, att allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
