Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 165 —
ket väl. Han såg från sidan upp emot mamma
och log:
— Jag narrade Hanna. För jag kröp bakom
busken, så hon inte kunde se mig.
— Nej, gjorde du, sade mamma.
Hon och Sven gingo upp tillsammans,
belåtna som två medbrottslingar, hvilka lyckats,
och följden blef naturligtvis, att den kvällen lade
mamma sin gosse själf. Det gjorde hon för öfrigt
ofta, fastän han snart skulle bli sex år och vid
allvarligare tillfällen kallades för stora gossen.
Hvad det gick långsamt, när hon hjälpte
honom i säng! Hur lätt och mjukt tog hon
inte af honom hans plagg, hur försiktigt tvättade
hon icke hans späda lemmar, hur sakta torkades
han icke, och när den långa nattskjortan kom
på, gick det som en lek. Sedan satt hon med
lillen i knät och drömde om den tid, då han
var riktigt liten, och hon själf gaf honom mat.
Och när han ändtligen skulle gå i säng, då ville
han aldrig läsa sin aftonbön. Han hade tusen
påhitt, bara för att hindra att mamma skulle
gå ifrån honom. Men när han läst den, slog
han armarna omkring henne och hviskade:
— Det är så bra, när du hjälper mig. Ty du
ta’r aldrig hårdt i mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
