Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 121 —
lekte i deras lockiga hår, eller när Sven drog
Märta i sin lilla vagn och oupphörligt vände sig
om för att se på henne.
Men ibland blefvo de ovänner, och då blef
Sven mörk, gick in till mamma och sade, att
Märta var otäck.
Då svarade mamma:
— Ja, men du ska” ju gifta dig med henne.
Och då får ni väl lof att bli vänner igen.
— Jag vill inte gifta mig med henne, sade
Sven.
Men hur det var, blefvo de vänner igen,
försonades, kysstes och hade ännu roligare, än de
någonsin hade haft.
Det faller af sig själft, att mamma dyrkade
Svens fästmö minst lika mycket som han själf,
och när hon kom ut och ville ha Sven med sig,
och Sven å sin sida inte kunde öfvergifva Märta
(en alldeles ny erfarenhet i hans lilla tillvaro),
då upplöste sig denna konflikt på det sättet, att
mamma tog fästfolket en i hvar hand och blef
på en gång deras lekkamrat och deras förtrogna.
Ja, jag fruktar, att hon talade med dem både
om kärlek och giftermål, därför att hon som
ingen kunde deras språk, och det kan nog hända,
att hon i sin fantasis styrka redan började känna
sig som svärmor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
