Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 70-—
eller också synes den hafva det. Men utan att
tala eller komma öfverens om någonting, vände
jag båten, så att den gick omkring klipporna,
och på badvikens stenar gingo vi i land. Vi
togo hvarandra i hand, och vi gingo vår gamla
väg fram till den höga tallen, i hvilkens skrofliga
bark den rostiga nålen satt. Vi behöfde ej söka
efter träden, ty under sommaren hade vi ofta
vallfärdat dit, och vi hade aldrig fruktat, ati någon
skulle röra den lilla tingesten, hvilken satt så väl
gömd och syntes oss vara inseglet på vår egen
omätliga lycka, som hade hotat att gå, men
kommit tillbaka.
Men som vi stodo där i våra tankar och
sågo månljuset uppslukas af barrträdens dunkel,
sade min hustru:
— Jag vill inte låta den sitta kvar. Jag vill
ha den med mig.
Med varsam hand tog hon den lös och fäste
den i linnet innanför klädningen.
— Kanske kommer jag aldrig hit mer, sade
hon, och då vill jag, att du skall finna den
efter mig.
Så seglade vi ut igen i nattbrisen, och
en förutaning om hvad jag aldrig trodde skulle
komma fyllde mig med en onämbar känsla af
sorg. Jag såg på den plats i båten, där Elsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
