Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Endast en enda känsla lefde inom honom: alla
hade stött honom bort; ingen ville veta af honom.
Han låg på marken och slet i det korta gräset,
medan denna ensamhetens förtviflan marterade
honom, och känslorna stego inom honom som
bubblorna höja sig i kokande vatten.
Med ens kommo hans tankar att vända sig kring
den gamla gumman, som han sett försvinna bakom
stugans knut. Det föreföll honom, som om denna
gamla gumma vore det enda lefvande väsen, han
nu visste om — utom sig själf. Och det förvånade
honom nästan, att några steg längre bort fans kanske
en annan, hvilken liksom han själf icke visste, hur
hon skulle kunna lefva.
Och hon hade ändå så kort tid kvar. Så litet
som han sett henne, förstod han ändå, att hon måste
vara mycket gammal. Och trots detta satt hon här
ute på alfvaren och tänkte inte på annat, än hur hon
skulle fa lifvet att räcka så länge som möjligt.
Liksom han själf, hade hon kanske ingen glädje däraf.
Men ändå ansträngde hon sig för att behålla detta
lif, som icke bjöd henne någon glädje, endast
arbetet att hålla ut så länge som möjligt.
— Det hr besynnerligt, fortfor han i samma
tankegång, att hon kan lefva. En gammal torr
gumma, som är så svag, att hon stapplar sig fram.
Hur kan hon lefva? Tänk, hvilken massa af mat hon
måtte ha proppat i sig, om man räknar ihop under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
