Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
var slappare, och ansigtet hade fått ett mera
för-virradt uttryck, som om detta ändamålslösa
sökande från dörr till dörr hade beröfvat honom all
lifvets spänstighet och kraft att brytasig igenom de
väggar, hvilka alla stodo upptimrade så fast och
säkert, liksom enkom för att mota honom. Mer än
någonsin gick han ur vägen för alla, och när bonden
nyss sparkat honom upp ur hans korta sömn, skulle
det ej ens ha’ fallit honom in att sätta sig till
motvärn. Vek 0111 hjärtat, gick han framåt landsvägen,
med en känsla af sorgbunden ensamhet, en stor
tryckande känsla af ensamhet. Ingen dörr stod öppen
för honom. Hvem som ville, kunde sparka honom
undan som ett oskäligt djur.
Hvad var det för fel med honom egentligen?
Hvarför ville ingen människa ta’ emot hans arbete,
när han kom och erbjöd det? Hade han kanske
begärt något orimligt betaldt? Nej. Kunde han inte
arbeta lika bra kan hända som alla dessa lata drängar,
hvilka gingo och drönade bakom plogen och af lättja
bestulo sina husbönder på halfva arbetet? Hos svaga
naturer kommer ödmjukheten med motgången, och
Erik Boman fann med sig själf, att han var den
sämsta, den mest förtrampade, den lägsta af alla
mänskliga varelser. Intet arbete kunde vara så smutsigt
och lågt, att icke han skulle vilja utföra det. Men
människorna sågo det icke. De kunde rakt inte
begripa, hvilken stillsam och ordentlig arbetare en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
