Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestyr, och man hinner inte alltid att ägna sin
uppmärksamhet åt blommor och träd. Men den gamla
linden hade växt ihop med hennes lif, så att dess
åsyn verkade på henne som en tyst glädje, och
detta antingen hon direkt visste af det eller ej. Hon
tyckte om den, antingen den om vintern stod höljd
med snö, eller om sommaren bar grönskande grenar.
När kvistarna om våren började visa små gröna
skott, fylde det henne med glädje, och när bladen
om hösten gulnade och föllo af, ett för ett
långsamt dalande ned mot sanden, där de bildade en
torr, färgskiftande matta, som vinden prasslande
rörde om, då kände hon en underlig, plågsam
be-klämning, som ändå var full af lugn. Och när hon
blef gammal, tyckte hon om att se bladen falla.
Nu var Greta gammal och Anders också. De
hade tagit undantag hos sonen och bodde i den
lilla stugan bredvid stenmuren. Ty de unga skola
ha sitt, och de gamla få själfva tänka på att gå
bort i tid, när den bleke liemannen dröjer för länge
med skörden.
Den stora linden på gården var också mycket
gammal. Den hade tjocka, krokiga grenar, fasta
som små stammar, och dessa sköto ut åt alla sidor,
bildande en stor, vid löfsal, där fåglarna sjöngo om
sommaren, och barnen klättrade opp och hade
lekstuga. Det var midt på sommaren, och linden stod
i blom. Och det är där, berättelsen börjar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
