Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
desto lättare hade hon att använda den emot en
annan. Friden hade knappt varat en vecka, när
alla band på nytt voro sönderslitna, och moder och
son stodo nu mot hvarandra med något af den
bitterhet. som förut rådt mellan henne och mannen.
Ingrid kom in en morgon och fann Erland
sitta ensam vid bordet, med hufvudet stödt i handen.
Han var gråblek i ansigtet och hade icke velat äta
vid frukosten.
Hon förstod, hur det var fatt, och gick fram
till honom.
— Ser du något nu igen? sade hon.
Erland svarade icke, han såg icke opp en gång.
utan skakade bara på hufvudet, som om han icke
velat bli störd.
— Du går här och grubblar och tänker,
fortfor Ingrid. Du ser ut, så du kan skrämma folk,
och finge nå’n se dig. så skulle det inte vilja mycket
till för att förstå, att något är galet. Ryck opp
dig och var karl. Hvad som en gång är skedt,
kan inte hjälpas.
I gamla dagar skulle ett ord af modern ha varit
nog att stålsätta Erland. Men hennes makt öfver
honom var slut. Hon ägde icke längre något medel
att sätta hans tunga natur i fart, och hennes ord
gledo honom förbi, som om de talats till den tomma
luften.
Han svarade lågt och klanglöst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
