Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efteråt skulle taga sin skada igen och hämnas. Men
han skämdes att visa sig rädd nu, när han förut
varit öfvermodig, och därför satt han kvar och
uppmuntrade sig själf genom att smälla med piskan.
Men beröringen med denna döda kropp, hvilken
tycktes stelna under honom och frysa till, isade
honom. Hans lugn började rubbas, och han tyckte,
att han inte längre satt så säkert. Liket kunde ej
röra sig, det var han viss om; men den svarta
handen kunde växa ut ur mörkret, som omgaf
honom, och lägga sig tung på hans nacke, kanske
fatta honom om strupen och kväfva honom. Han
blef rädd, att hans egna tankar skulle vakna upp
igen och forsigtigt vändande sig om, spejade han
i mörkret efter den andra skjutsen. Pinglorna
hördes med ett klart, kallt ljud genom mörkret, men
hur mycket han än ansträngde sina ögon, kunde
han icke upptäcka något af åkdonet, endast ett
stycke af den grå hästens hufvud och bog. Rästen
syntes icke. Och viss, att de andra icke häller
skulle kunna se honom, makade sig Erland
Olofsson sakta undan och satte sig på den öppna
slädans kant med båda benen hängande åt ena sidan.
Han drog ett andetag af lättnad, ett dystert
lugn kom öfver honom. I början hade. han
oupphörligt fruktat att möta människor, och vid hvarje
höjning eller sänkning af vägen inbillade han sig se
en skepnad, som nalkades. Men allt som de kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
