Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strets öfrc ruta, gåfvo ingen dager, bara lyste och
lyste med en glans, som om någon sett på honom.
Plötsligt spratt Olof Larsson till. Han såg ett
ansigte, som tryckte sig tätt emot rutan och
tycktes stirra in. Dragen kunde han icke urskilja,
huf-vudet endast skymtade fram genom mörkret. Ilan
gjorde våld på sig och sökte inbilla sig, att det var
en synvilla. Men snart började hufvudet röra sig,
det vände sig åt sidan och tycktes meddela sig med
någon annan, som Olof Larsson icke kunde se. Det
nickade tydligt två gånger, och i detsamma urskilde
den liggande, som spände hvarje nerv för att kunna
uppfatta möjliga ljud, en tydlig hviskning. Ilan spratt
upp och gick darrande af ängslan fram till
fönstret, men i samma ögonblick försvann hufvudet,
och hur mycket än Olof Larsson ansträngde sig för
att se, kunde han ej urskilja annat än snön och
ladutaken, hvilka syntes nästan smälta till ett med
den ogenomträngliga luften.
Han frös och tänkte just gå och lägga sig, då
någon bultade på dörren. Olof Larsson stod stilla
en stund och drog efter andan. Ilan tordes icke
svara. ^
— Låt upp, hördes en röst, som han kände igen.
Och med en känsla, som var ett slags
besynnerlig blandning af skräck och lättnad, gick mannen
och tog af haken.
Det var hustrun, som inträdde. Hon tog en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
