Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon satt där bara och glodde med sina stora trinda
ögon, som stodo ut ur hufvudet och hon rörde på
det gråa knottriga skinnet, så att hela hennes feta
kropp gick som i vågor. Under de ljusa
sommarkvällarna kunde man se, hur hon långsamt flyttade
sig i det låga gräset, ständigt på samma fläck, som
om ingen annan plats hade dugt för en padda att
lefva på än just här, där folk skulle gå fram. Och
kom man så gående en kväll, när det var skumt,
och skogen rundtomkring liksom tycktes klämma ihop
mörkret omkring det lilla fältet, som var fritt från
träd, då kunde man vara säker på, att hur försigtigt
man också gick, så spratt man ändå till för något
mjukt och klibbigt, som foten trampade på och som
kved och gaf efter under skosulan, så att det
kändes otäckt i hela kroppen.
— Den djäfla paddan, svuro drängarna.
— Det är för svårt med det otäcka kräket,
sade Katrina.
Men ingen tordes röra henne. Ty det ska
inte vara bra att röra paddor.
Den, som svor värst öfver paddan, var gamle
Matts. Han hade blifvit stel i benen och långsam
i gången på gamla da’r. När han i skymningen
under de mörka höstaftnarna kom att röra vid
paddan, höll han på att ramla omkull för hvar gång
han skulle flytta foten för att inte trampa ihjäl kräket.
Då stapplade han och hoppade på sina dåliga ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
