Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
så till ett barn? Var det ens naturligt, att en
stor människa så att säga lade sin egen smärta
på den lilles skuldror?
Bob tyckte, att det var detta, han hade
gjort, och han förstod ännu icke till fullo, att
han i stället lyft en börda från barnet. Han
förstod icke detta helt och hållet. I stället bör-
jade han lägga märke till, att gossen såg gla-
dare ut och ej längre satt tyst, när han var
allena med fadern. Bob hade vunnit gossens
hjärta, helt enkelt genom att icke lägga band
på sig, utan tala till barnet, som om det varit
en stor människa, till hvilken han kunde hysa
förtroende. Detta anade han, men fattade icke
ännu, hur allvarlig denna sak egentligen var.
Han längtade efter att fortsätta på den väg, han
börjat. Men han kände sig på samma gång så
oerfaren i att umgås med barnet, att han var
rädd att genom en för hastigt påkommen daglig
förtrolighet på något besynnerligt sätt mista den
tillgifvenhet, han i ett slag tyckte sig hafva
eröfrat.
Allt detta gick Bob i favitsko och grubb-
lade öfver, när han icke hade gossen i sin ome-
delbara närhet. Och detta låg i hans tankar,
äfven när han sällskapade med barnet. Det var
här den fullväxte, som var blyg, och som behöfde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
