Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 96 —
att få gifva henne en kyss och därefter fortsatte
sin väg, i det han i sitt hjärtas glädje sade:
»Det är ju ingenting Anna. Det är ju rakt
ingenting. »
Detta gjorde också, att Gösta Wickner å
sin sida nästan glömt, att han någonsin gifvit
Bob något förtroende angående sina ungdoms-
känslor för hans hustru. Ännu klarare var det,
att Gösta icke hade och icke kunde hafva den
svagaste aning om, att det fanns någon dishar-
moni mellan makarna. En gång hade han un-
der den första veckan träffat Bob ensam och
då hade han sagt: »Du kommer väl ihåg, hvad
du lofvade, och inte berättar för din hustru?»
»Hvilket?» sade Bob med en för honom ovan-
lig sinnesnärvaro. »Ah, naturligtvis det där,
som jag berättade dig på juldagen.» »Inte ett
ord! Jag har ju lofvat», svarade Bob utan att
blinka. Och efter den stunden kände sig Gösta
Wickner lugn. Ty när eljest sanningskära per-
soner någon gång ljuga, sker det med en öfver-
tygelse, som ingen annan kan göra dem efter.
Gösta Wickner tog det därför mycket lugnt,
att han skulle äta middag på tu man hand med
fru Anna, och hon å sin sida skulle på det
mest energiska sätt ha förnekat, att hon fann
något särskildt i detta arrangemang, ifall någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
