Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9i
Ja, hon tyckte, att det lif, som de nu förde
kunde hon icke längre stå ut med. Det var i
en hel serie af småsaker som skillnaden yppade
sig. Förr i världen hade de alltid plägat tele-
fonera till hvarandra åtminstone en gång hvarje
förmiddag. Ibland var det Bob, sem telefone-
rade, ibland var det fru Anna själf. Detta lilla
meddelande brukade då lysa upp hela den långa
ensamheten, och fru Anna hade förr plägat
längta till denna stund som till förmiddagens
egentliga händelse. Denna vana hade på sista
tiden försvunnit som af sig själf. Och just
denna förmiddag gick fru Anna och sörjde öfver,
att den hade försvunnit. Hon sörjde däröfver
så starkt, att hon började längta efter att endast
höra Bobs röst. Och denna längtan blef henne
till sist öfvermäktig.
Fru Anna hörde emellertid till dem, som
icke ha lätt att taga det första steget, och det
var henne en stor öfvervinnelse, när hon nu
gick fram till telefonen och ringde på.
Till sin stora förvåning möttes hon af man-
nens röst.
»Det var eget, att du ringde på», sade
Bob. »Jag skulle just ringa på till dig.»
Annas hjärta stod stilla af fröjd. Han hade
tänkt detsamma! Hon väntade andlöst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
