Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 35 —
är snäll!» Och då skulle Georg skrika af öfver-
raskning och glädje. Allt detta hörde till pje-
sen, och den spelades med lif och lust, och
utan att någon tappade bort sig i rollen.
Så pälsade man på sig och kom i släden.
Ut öfver Narvavägen bar det och bort öfver
Djurgårdsbron. Hästarna voro stora och svarta,
och deras väldiga dombjällror klingade. Släde
efter släde mötte, och alla slädarna voro fulla
med glada och lyckliga människor. Genom den
klara vinterluften summo glada rop och kling-
ande skratt. Bjällrorna sjöngo muntrare, så
snart man lämnat stadens tull, och inne i sko-
gen, där drifvorna lågo höga, och snön vuxit
fast som ett hölje kring granarnas böjda grenar,
blef det så tyst, att Georg, fast han var nära
tio år gammal och stora karlen, icke kunde
låta bli att luta sig fram och sakta klappa mam-
mas hand inne i muffen.
När det lilla sällskapet åter körde in i sta-
den, såg det ut, som om en mörk ström af hög-
tidsklädda människor flutit genom gatorna, och
luften var full af kyrkklockornas klang. De läto
så underligt, lustigt och starkt. Det var något
ljust i själfva klangen, något som höjde sig och
sjöng högt öfver de högsta husens långa, stela
rader af sten. Och hvar släden for fram,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
