Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8
bekännelsen äntligen kom fram, kanske vi tycka, att
den borde hava flödat ut i en ström av ord, ty den hade
ju setat inne i åratal — det är nämligen troligt, att David
flera år befann sig i detta förfärliga läge. Men i stället
fick han endast fram detta: »Jag har syndat». Just då
säger emellertid Natan: »Så har ock Herren tagit din
synd bort.» Ja, huvudsaken är, att vi stå inför Herren
alldeles dömda, att vi liksom öppna våra hjärtan och
säga: »Herre, så här står det till.» Publikanen i
templet sade icke heller många ord, men han gick hem
rättfärdig. Hans ord voro dessa: »Gud, misskunda dig
över mig, syndare!»
Vill icke du komma i afton och helt ärligt säga, huru
det står till? Det är början till att kunna taga emot den
upprättelse Herren vill skänka dig. Och vill du jämte
det, att du bekänner din synd inför Herren, även säga
något ord om denna din synd till en medmänniska,
är det en välsignad sak. I synnerhet om det är en
särskild synd du har att bekänna, är det viktigt och gott,
att du gör det, ty det knastrar så att säga mindre hårt
i de stela benen, när man böjer sig, så att man vill
bekänna även inför en broder. Det är icke lätt, det är
sant. Nej, det är ett faktum, att det är svårt att
bekänna inför en människa. Men känner du, att du
behöver det, så gör det, om det är någon, för vilken du
har förtroende och om vilken du tror, att han
förstår dig.
Och vad sedan? Jo, sedan du bekant din synd, gäller
det, att du ser uppåt, icke nedåt. Den förlorade sonen
låg i sin faders armar, då han bekände sin synd. Tänk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
