Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - V. Kort-Lasse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 117 -
Gustaf förtrott mig och slutade med att helt
enkelt be honom återlämna de ödesdigra
pän-ningarna.
»Den där dumme profryttaren tycks ligga
er särdeles varmt om hjärtat», hånade han.
»Ja, jag gör ingen hemlighet däraf»,
svarade jag lugnt.
Sedan han blossat en stund på sin fina
cigarr, sade han litet vekare: »Ni ämnar således
söka fårmå mig att begå en ädelmodig handling?»
»Jag ämnar ej söka förmå er; jag är säker
på, att ni skall göra det ändå mer, när ni blifvit
upplyst om förhållandet», svarade jag, med
försök att smickra åt det hållet.
»Sådant är jag väl ej trodd om af er?»
Han sände mig en forskande blick genom
de täta rökmolnen. »Men», fortsatte han efter
en stund, »om jag verkligen skulle uppfylla er
önskan, hvad skulle ni göra för mig i stället?»
»Kan ni då inte göra något utan att draga
nytta däraf?»
»Nej, det strider verkligen mot mina
principer.»
»Kanske blir jag någon gång i tillfälle att
göra er någon återtjänst.»
»Bah, ni skulle kanske vara den första att
utpeka mig och säga...» Här afbröt han
meningen.
»Hvad skulle jag säga?»
»Nå, det är detsamma. Nu skall ni dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
