Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - IV. En fången moder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 109 -
»Dem skulle vi följa, menar du?»
»Ja, där väntar oss en ny, en skönare
sommar, med sol ocli värme, med ljus och
ungdomlig vår. Där kunde vi drömma denna sköna
saga till slut, bland blommor och vaggande
palmer, med Medelhafvets eviga blå under våra
fötter och med hvita marmorgudars leende
anleten på vår stig. Dit skulle vi ila, Siri, dit,
där det är sång och tindrande ögon, där
kärleken darrar i luften, och där...»
»Och där man kanske kunde fly bort från sitt
eget samvete, menar du, Men när
förtrollningen är bruten — sagorna bruka sluta så?»
»Jag bjuder dig det soliga nu, här väntar
dig år af tråkig ro. Siri!» hans flammande ögon
hängde fast vid hennes, »i morgon...»
»I morgon», upprepade hon bäfvande.
»I morgon», hviskade han och lade sin arm
om hennes lif, »i morgon flyga svalorna.»
I detsamma trädde herr Wahdel in, utan
att, som vanligt annars med sina tunga, kraftiga
steg ha förebådat sin ankomst. Han betraktade
ett ögonblick dem båda, innan han hälsade,
därpå gjorde han med korta, nervösa steg ett slag
öfver rummet. Så började han att som vanligt
tala om likgiltiga saker.
Några timmar senare befunno sig herr och
fru "Wahdel jämte deras gäst på
stockholmsutställningen. De hade gått in i konsthallen och
stodo nu fördjupade i betraktande af ett syn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
