Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skatten i Uppsala slottsruin och Andra berättelser - I. Skatten i Uppsala slottsruin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 89 -
någon annan väg än genom arbete. Ty det
gjorde en gång
Tokiga Lindgren.»
Det var tyst i rummet en lång stund; vi
sutto båda försjunkna i tankar.
»Nåväl», sade jag slutligen, »skola vi
fortfara med sökandet efter kung Eriks skatt?»
»Nej», sade Wille, »vi fara med första
tåg-till Stockholm. Kom!»
Tio år efter denna händelse mottog jag en
dag ett bref från Wille af följande lydelse:
»Bästa Bror!
En gammal ungdomsvän skulle vilja se dig
hemma hos sig en stund i kväll på hans stora,
lyckliga dag. Ser da, nu har jag funnit
skatten. Kom!»
Jag hade under dessa tio år vistats
utomlands, och nyss hemkommen, hade jag ej hördt
något af Wille under denna tid. Brefvets
mystiska innehåll väckte min nyfikenhet. Den gamla
skatthistorien stod åter intressant och lockande
för mitt minne, och jag beslöt därför att
efterkomma vännen Willes inbjudan och göra honom
ett besök.
Ja, han såg verkligen så strålande glad ut,
när han kom mig till mötes, som om han
alldeles säkert burit kung Eriks skatt i sin
byxficka. En blick omkring mig i hans visserligen
nätta och prydliga men dock enkla hem,
motsade likvisst en sådan förmodan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
