Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - VIII. Post-Olle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 61 —
en smula bestört ut. Det syntes att han, liksom
de flesta andra, kände till det namnet, men
därpå sade han lugnt och vänligt: »Ni må ha
hvilket namn som hälst, men ni har utfört en god
handling, och den vill jag belöna er för. Se
här,» han tog fiam ett kort, »här är mitt namn
och min adress; uppsök mig och ni skall finna
€n vän.»
Det namn, som lästes å kortet, tillhörde en
förmögen och för sin filantropiska verksamhet i
Stockholm väl känd grosshandlare.
När jag en tid härefter återsåg Olsson, var
han välbeställd kusk hos nämnda
grosshandlare. »Tack för rådet ni gaf mig,» sade han,
»rådet att söka göra en god gärning. Det har
gjordt mig till en annan människa. Jag har
begått många och stora brott, jag ångrar dem
djupt, men tanken på att jag äfven en gång
gjort en god gärning, ger mig en smula tröst.
Jag vill så gärna tro att jag därigenom afbetalt
något af min skuld. Det finnes en man, som
säger att jag har räddat hans lif, den mannen
är min välgörare, honom kommer jag att
troget tjäna. Han har lärt mig att tro på
människors godhet. Farväl, herr gevaldiger,»
slutade vännen Olsson, när vi skildes, »jag
hoppas, att jag icke gör er ledsen, då jag säger, att
mitt ressällskap kommer ni säkert hädanefter
att få sakna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
