Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - VII. Regementets ros
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 48 —
uniformer, allt för Rosas skull, ty när jag
blifvit sergeant, skulle hon bli min brud.
Som jag sade, var vår kapten — hans namn
började med T — en både stram och fruktad
herre, men tre ting var han mycket svag för —
pängar, kvinnor och glaset. Han var ytterst
gniden, något som vi på många sätt fingo
kännas vid. I kaptenens löneförmåner ingingo bland
annat vissa besparingar på manskapets
klädespersedlar. Vi minnas ju gardisterna på den
tiden så bastant skinnklädda byxor, som kronan
i sin sparsamhetsifver försågo sina tjänande
söner med. Det var nog meningen, att det skulle
finnas tyg innanför det där skinnet, knussligare
var ej kronan. Men det var kapten T.; som
sparade in på tyget och lät oss slita på skinnet
allena. Och pängarna för tyget stoppade han
förstås i sin ficka. Kalsonger bestods ej, så
inte hade man det för varmt på vintern i de
blanknötta skinnfodralen; kappan fick ej häller
slitas annat än i största nödfall. Så snart vi
kommo från paraden och vakten, låstes den
sorgfälligt in, på våra öfriga promenader i staden
fingo vi gå i — bara skinnet.
Sedan Rosa gifvit mig sitt löfte, hände det
naturligtvis ibland, att vi möttes i förtroligt
samspråk. Yid ett sådant tillfälle öfverraskades vi
en gång af kaptenen. Efter den dagen var
kapten T. ingen god vän till mig, något som
jag på mångahanda sätt fick erfara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
