Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en gammal fånggevaldigers minnen - III. Hustruplågaren och mästermannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 25 —
på det brutalaste misshandlad af sin usle man.
Nu sist blef han ändtligen fast därför. Det
fanns vittnen, och han blef häktad; du förde
honom med dig hit i dag».
»Mats Ersson, alltså».
»Ja han. Borde inte den uslingen ha ett
ordentligt straff?»
»Han får väl några månader», sade jag,
»och så kan hustrun ju få skilsmässa sedan.»
»Skilsmässa ja, och så står hustrun där
ensam med en skara barn! Det blir till hans
fördel det, som därigenom blir fritagen från att
försörja sin familj.»
»Ja, hvad är då att göra åt saken?» sade jag.
»Sådana där uslingar äro mest rädda om
sitt eget lif. Finge jag döma så. . .» Hjort
gjorde en betecknande gest, åtföjld af ett lika
betecknande ljud. » Men jag har en idé», återtog han.
»Låt höra då», sade jag.
»Yill du följa mig upp till häktet; jag skulle
gärna vilja göra den där gynnaren ett besök».
Kort därpå stodo vi också i Mats Erssons
cell. Vid åsynen af oss, ryckte fången häftigt
till, och det var med den största förskräckelse
målad i sitt ansikte, han stirrade på Hjort,
hvilken han tydligen genast hade igenkänt. Hjort
stod en stund och betraktade fången. Denne
hade blifvit alldeles likblek.
»Jaså», började min vän mästermannen
slutligen, sedan han tillräckligt länge stått och nju-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
