Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
X.
Vän, åskådningen måste, i den mån den betraktas såsom
varande den punkt, från hvilken undervisningen utgår, afsöndras från
åskådningskonsten, hvilken är läran om alla formers förhållanden.
Som den allmänna grundvalen till alla tre undervisningens
elementar-medel går den långt före åskådnings konsten, liksom räknekonsten
och språkkonsten. När man betraktar åskådningen i motsats till
åskådningskonsten, ensamt och för sig själf, så är den ej något
annat än det för sinnena stående intrycket af de yttre föremålen,
och det första uppväckandet af medvetandet af dessa intryck.
Därmed börjar naturen all undervisning. Det späda barnet drar fördel
däraf, modern meddelar den, men konsten har intet gjort för att
härvidlag hålla jämna steg med naturen. Förgäfves stod det
skönaste skådespel för dess - ögon: modern, som visar världen för sitt
späda barn. Konsten har ej tagit någon lärdom däraf, den har
absolut ej dragit någon fördel för folket vid betraktandet af detta
skådespel.
Jag vill för dig, käre Gessner, afskrifva det ställe, som känslan
af vår^ ofvannämnda konst rörande denna punkt redan för ett år
sedan afprässade mig: »Från och med det ögonblick, modern tar
barnet på sitt sköte, undervisar hon det, i det hon bringar närmare
dess sinnen hvad som naturen på ett skingradt och förvirradt sätt
och i stort afstånd framställer och gör åskådningens handling och
följaktligen den däraf afhängiga kunskapen själf, lätt, angenäm och
tilldragande för barnet.
Kraftlös, obildad, följande naturen utan lednihg och utan
hjälp, vet modern i sin oskuld själf icke hvad hon gtir, hon vill ej
undervisa, hon vill endast lugna sitt barn, hon vill sysselsätta det,
och det oaktadt följer hon naturens höga gång i dess renaste
enkelhet, utan att hon har reda på, hvad denna genom henne verkar,
och naturen verkar ändå mycket genom henne. Hon öppnar på
detta sätt världen för barnet, hon bereder det till att använda sina
sinnen och till en tidig utveckling af dess uppmärksamhet och dess
åskådningsförmåga.
Om nu denna naturens höga gång blefve rätt använd, om man
vid den anknöte det, som kunde anknytas, skulle det, tack vare den
hjälpande konsten, bli möjligt, för mödrarna att med vis frihet
fortsätta med det uppväxande barnet, hvad de, tvingade af en blind
naturdrift, börjat med det späda. Äfven faderns hjärta och
ställning kunde användas till detta ändamål och äfven för honom skulle
den hjälpande konsten möjliggöra att till de förhållande och det
tillstånd, hvari barnet lefver, knyta alla de färdigheter, som det
behöfver för att genom en god vård af sina väsentliga angelägenheter
■i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
