- Project Runeberg -  Huru Gertrud undervisar sina barn /
75

(1896) [MARC] Author: Johann Heinrich Pestalozzi With: Otto Salomon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75

ningar visa barnen de för mig viktigaste synpunkter, hvilka min
lifserfarenhet, med hänseende till de föremål de beteckna, gjort
särdeles påfallande. Jag skulle vilja framhålla dessa för barnen i
fullkomligt samma ljus, som jag ser dem, och till dessa ordöfningar
försöka fastkedja alla människors sträfvande och låtande,
sanningar för lifvet, lefvande åskådningskunskaper och själslxöjande
känslor, t. ex.:

Andas. Vid en fläkt hänger ditt lif. Människa, när du flåsar
som en rasande och insuper jordens rena luft som ett gift i diDa
lungor, hvad gör du annat än skyndar att göra det omöjligt för
dig att andas och befria de af ditt flåsande kränkta människorna
från dig.

Bruka. För att bruka jorden blef den delad. Då uppstod
egendom, hvilkens rätt i evighet endast är att söka i dess ändamål
och aldrig bör stå mot detta. Tillåter emellertid staten egendomen
eller sig själf att öfva ett mot människonaturen tryckande våld i
detta afseende, så utvecklar sig hos det härvid förfördelade folket
känslor, hvilkas dåliga följder endast kunna förhindras genom en på
ett vist sätt skeende återgång till själfva andemeningen af ändamå-,
let, för hvars skull den af Gud till människan fritt gifna jorden
af henne blifvit utdelad i jordlotter.

Yttra sig. Du vredgas öfver, att du ej alltid får yttra dig,
som du vill; vredgas ej öfver att du stundom också mot din vilja
tvingas att vara vis.

Jag har redan länge uppehållit mig vid språket såsom medel
för ett så småningom skeende klargörande af våra begrepp. Men
det är också det främsta af dessa medel. Mitt undervisningssätt
utmärker sig företrädesvis häri, att det gör ett större bruk af språket än
hittills skett, såsom ett medel att höja barnet från dunkla
åskådningar till tydliga begrepp. Så utmärker det sig också för grundsatsen
att från den första elementarundervisningen utesluta
ordsammanställningar, hvilka förutsätta verklig språkkunskap. Den, som erkänner,
att naturen endast genom enskildheternas klarhet leder till det helas
tydlighet, den erkänner också att orden måste, ett för ett, klargöras
för barnen, innan de kunna göras tydliga i sammanhang. Den, som
erkänner detta, kastar på en gång bort alla hittillsvarande
elemen-tarläroböcker såsom sådana, emedan de hos barnen förutsätta all
språkkännedom, innan böckerna själfva gifvit dem den. Ja,
Gessner, det är märkvärdigt, också den bästa undervisningsbok från förra
århundradet har glömt, att barnet måste lära att tala, innan man
kan tala med det; denna glömska är märkvärdig, men så är
förhållandet, och sedan jag vet detta, förundrar jag mig ej mer, att
man af barnen kan göra andra människor än de äro, då man,
glömsk af forntidens fromhet och vishet, talar så mycket och så
mångahanda med dem, innan de själfva kunna tala. Språket är en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 04:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gertrud/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free