Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej sådana, hvilka till resultat ej skulle hafva, icke förnuftiga ord
eller böcker utan, genom den af förnuftet bildade kraften, förnuftiga
människor. Han beklagade, att han i sitt tjuguandra år, då han icke
engång börjat bokfliten, ej vetat draga fördel af sin naturkraft och
därigenom funnit den väg, han nu i sitt trettionde år beträdde.
Han kände djupt, hur denna mellanperiod skadat honom, och det
gör hans hjärta och metoden lika ära, då han själf säger: för
okunniga och olärda människor vore det mycket lättare än för honom
att utan luckor börja vid begynnelsepunkterna och utan luckor skrida
oförvirradt fram. Emellertid är han trogen mot sin öfvertygelse,
och hans talang säkrar hans framgång. När han arbetat sig igenom
svårigheten vid den första enkla början, så skola dessa och de
förkunskaper han därmed förbinder göra det lätt för honom att
ansluta metoden till skolundervisningens högre punkter, något som
hittills ej lyckats honom. Du känner Krüsi och har sett den kraft,
han visar i sitt kall. Den är storartad. Den, som ser honom
arbeta däri, blir på det högsta förvånad. Han besitter i sitt kall en
själfständighet, som endast kan förbises af de män, som ej äro i
besittning af någon dylik, och dock stod han, innan han kände metoden,
långt tillbaka för Buss, och han säger nu själf att utan kännedom om
metoden, hade han med allt sträfvande och med all själfständighet
ej fört det därhän, att han kunnat stå på egna fötter. Han hade
alltid förblifvit en ledd och andras ledning behöfvande varelse, och
detta är något, som alldeles strider mot hans Appenzellernatur. Han
har afslagit en skollärareplats med £00 gulden i lön och har stannat
kvar i sina nuvarande torftiga villkor, endast emedan han kände detta
och insåg, att han visserligen skulle förbli skollärare, men aldrig bli
något annat och detta icke engång på ett för honom själf
tillfredsställande sätt. Det förundrar dig väl ej, att han kommit till detta
beslut. Hans enkelhet dref honom därtill. Han gick alldeles upp
i metoden. Följderna äro naturliga, och det är fullkomligt sant, hvad
Tobler säger: den blef honom därför lätt, emedan han ej lärt någon
undervisningskonst, och den förde honom bestämdt och fast fram,
emedan han ej förstod annat, och emedan han hade kraft.
Vän! Har jag icke skäl att vara stolt öfver förstlingarne af
min metod! Må också människorna, som du för två år sedan sade
mig, ej ha något sinne för de enkla psykologiska idéer, som ligga
till grund för min metod! Må blott alla dess frukter blifva sådana
som dessa tre förstlingar! Läs nu också Buss’ åsikt och hör mig
så vidare!
»Min fader», så berättar Buss, »förvaltade i det teologiska stiftet
i Tiibingen en tjänst och hade där fri bostad. Han skickade mig
från mitt tredje till mitt trettonde år i latinskolan, där jag lärde,
hvad som läres i denna ålder. Jag uppehöll mig under denna tid
utanför skolan mest med studenter, hvilka tyckte om att skämta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
