Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
het skola kanna komma till erkännandet af sanning och rätt, tills
de själfva gjort sig dem förlustiga genom egen skuld och med fullt
medvetande kastat sig i villfarelsens labyrinter ocb i lasters afgrund.
Men de flesta människor i vår tid veta knappt mer, hvad Gud gör
för dem och lägga ingen vikt vid det omätliga inflytande naturen
har på vår bildning. De göra däremot den allra största affär af den
minsta småsak, som de dumt och klumpigt foga till naturens görande
och låtande, som om deras konst gjorde allt och naturen intet för
människosläktet, och dock gör naturen oss allena godt, hon allena
för oss omutligt och oförskräckt till sanning och vishet. Ju mer*
jag följde hennes spår, sökte knyta mitt görande och låtande fast
vid hennes, ansträngde mina krafter att försöka hålla skridt med
henne, desto mer föreföllo mig dessa steg omätliga, men äfven
omätlig barnets kraft att följa dem. Jag fann ingenstädes svaghet utan
i konsten att nyttja det som finnes och i mig själf, när jag ville
leda, hvad som icke är att leda, utan där det endast gäller att
pålassa en vagn, som Har rörelsekraften inom sig. Eller, rättare sagdt,
att ur barnets inre upphämta det, som ligger hos det själft, hvad
som rört sig inom det, och som ej kan ^stoppas in i det. Jag
betänkte mig tre gånger, innan jag tänkte, att barnen ej kunde göra
det och tio gånger, innan jag sade, att något är omöjligt för
barnen. De gjorde saker, som för deras ålder tycktes mig själf
omöjliga. Jag lät barn på tre år stafva den orimligaste gallimatias,
endast emedan det var vansinnigt svårt. Du har hört barn på ännu
icke fyllda fyra år utantill stafva de längsta och svåraste satser.
Skulle du • trott det vara möjligt, om du icke hört det? Likaledes
lärde jag dem hela geografiska böcker, hvilka voro skrifna med de
starkaste förkortningar, och dé allra mest okända, endast med ett
par bokstäfver betecknade ord, och detta under en tid, då de knappt
kunde stafva det tryckta ordet. Du har själf kunnat bedöma den
fullkomliga riktighet, med hvilken de läste dessa böcker, och den
otroliga lätthet, med hvilken de lärde sig dem utantill.
Jag sökte till och med så småningom att göra de mest
invecklade och för barnen alldeles obegripliga satser ur naturläran njutbara
för de äldre af dem. De lärde satserna medels föresägning och
läsning fullkomligt utantill, så också de dessa satser upplösande frågor.
Det var i början såsom all katekesering ett blott och bart
pape-gojartadt eftersägande af dunkla, oförstådda ord. Endast den skarpa
afsöndringen af vissa enskilda begrepp, den bestämda ordningen i
denna afsöndring och det ända till omöjlighet att glömma
inpräglad,bj djupa medvetandet af detta dunkla, men midt v sitt dunkel
af en skugga af ljus och uppklarnande strålande ord, bragte dem
så småningom allt mer till en känsla af sanning och insikt om
det föreliggande föremålet, som liksom solen ur den tjockaste
dimma, tid eftèr annan frambröt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
