Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej narrade någon, narrade alltid mig, men det, som narrade alla,
narrade ej mer mig.
Jag kände folket så, som ingen omkring mig kände det. Jublet
öfver dess förtjänst på bomullsspinneriet, dess stigande välmåga,
dess hvitmenade hus, dess präktiga skördar, till och med åtskilliga
af dess lärares sokratiserande och läsecirkeln, som underfogdesönerna
och barberarna stiftat, narrade mig ej. Jag såg folkets elände, men
jag gick vilse bland all den mängd isolerade källor till detta elände
och ryckte, praktiskt taladt, ej mycket framåt i min föresats att
afhjälpa eländet, i den mån min insikt om de verkliga orsakerna
till detta elände allt mer utvidgades. Till och med den bok, som
jag, i medvetande om detta läge, i min oskuld författade, själfva
Lienhard och Gertrud, var ett verk af denna min opraktiskhet och
kvarstod bland min samtida som en sten, som talar lif och dock
är död. Många människor kastade en blick på den, men funno sig
så föga tillrätta med mig och mina planer, som jag fann mig
tillrätta i alla de detaljer, den kraft och den insikt, som fordrades för
deras utförande.
Jag försummade mina egna angelägenheter och förlorade mig
i en hvirfvel af våldsam trängtan efter yttre resultat, hvilkas inre
fundament jag ej nog djupt genomarbetat inom mig själf.
Hade jag gjort detta senare, till hvilken inre höjd hade jag
ej i och för mitt ändamål kunnat höja mig! Hur fort hade jag ej
kunnat nå mitt mål, som jag aldrig fann, därför att jag ej var
värdig det, i det jag endast sökte det ytligt. Kärleken till sanning
och rätt hade blifvit en passion hos mig, hvilken dref mig omkring
som ett lösryckt rö på lifvets haf. Mina af vattnet öfverspolade
rötter hindrade mig att slå rot i säker mark och finna den näring,
som jag så väsentligt behöfde för uppnåendet af mitt mål. Det
fanns endast föga hopp, att en annan skulle rycka detta rö undan
vågorna och plantera det i marken, då jag försummade att
göra det.
Dyre vän! Den, som blott har en droppe af mitt blod, den
vet nu, hur jag måste sjunka! Och du, min Gessner, innan du
läser vidare, ägna mitt öde en tår!
Djup misstämning grep mig, den eviga sanningen och den eviga
rättvisan omgestaltade sig i min lidenskap till luftslott. Med sinnlig
förhärdelse hängde jag upp mig vid ord och toner, som ej inom mig
hade någon fast grund och sjönk så med hvarje dag allt djupare
ned till dyrkan af banala fraser och till utbasunerande af de
charlatanrecept, med hvilka den nyare tiden vill försöka hjälpa
människosläktet.
Dock, man skall ej tro, det jag icke själf märkte, hur jag
sjönk, ej tro, att jag icke sökte sträfva emot. Jag skref under
loppet af tre år med otrolig möda på Efterforskningar öfver naturens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
