Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och driftar någon ofs för fadant nedrigt fkatta»
Med guldet i vår hand vi flolte deråt ikratta.
Kort fagt, jag har all ting, fom gäller, til för-
fvar,
Men Guflaf åter intet har,
MAGNUS.
A R I E T T E. £
Lät ej laften dig förföra,
Som en ikälm at blifva rik;
Lät Ödet fritt ditt lugn föritöra,
Men ej från Dygdens Lagar vik.
Hon enfam kan vår fällhet göra,
Hon enfam bör vårt hjerta röra ,
Hon gör en dödlig Gudar lik.
ARENDT.
Så kan då mitt förflag ditt bifall icke vinna ?
MAGNUS.
Min Vän ! Jag blygs, at dig jag ikal få nedrig
finna ;
Men den, fom fota ord på läppen gerna bär,
Förräderi och gift i hjertat hyfa plär.
Ditt fvek, ditt lismeri mig ftrax bordt mifstänkt
falla. . , .
Men hör! Jag vill dig än til dygden återkalla:
Om detta blott hos dig förnuftets fvaghet var,
Af mig du , fom en Vän , en villig tilgift har.
Men då Ikall hjertat ock åt dygden helgadt
vara. . . .
Svär mig, at Guftaf ej hos dig har minfta
fara !
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
