Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han den sällhet flytt, som nöjets ålder gaf?
Han sökte ärans lön och finner blott en graf.
Och du, som, från din vår förent vid hennes fana,
omsider med ditt blod bestänkte krigets bana,
om du det hopp ej trott, hvars röst förledde dig,
du lefde och ditt lif ännu fick hugna mig.
Min Björnberg! I det stoft, der nu du slutes inne,
fast du ej ser min sorg, fast du ej vet mitt minne;
fast i den långa natt, hvars rof ej ges igen,
ditt ögonkast ej mer får mötas af din vän;
fast tiden ändat år och hunnit nya börja,
förmår jag likafullt dig sakna och dig sörja:
än eger jag din bild och mina tårar qvar,
och samma hjerta än att känna, hvad du var.
Regenter af vår jord, är detta då er ära?
Om edra folks försvar ert väpnande begära,
om mensklighetens blod behöfs till hennes värn,
hon ej skall svika er, och, hvässande ert jern,
i den nödvändighet hon åt sitt hägn förlåter,
berömmer sjelf ert mod, när hon vid segern gråter.
Hon offrar tacksamt än, fast badad af dess blod,
vid Pelopiders vård och Vasars ärestod,
och gömmer i den häYd, som kärleken bevarar,
ej hjelten, som gör krig, men hjelten, som försvarar.
Hur har ej den monark till menskors vördnad rätt,
som, envåldsherre född af en omätlig ätt,
förr’n han på Kinas tron sin ärfda spira höjer,
sjelf öfver Pekings fält en helgad fåra plöjer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
