Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu tro, jag vänner får: ett tjog af embetsbröder;
oss sysslan tvingar hop och tvungen vänska]) föder,
som syskon lefva vi, vi dela sorg och ro,
och se för när hvarann att väl hvarannan tro.
Allena storma de och brödra käckt hvarannan;
cn förman kommer in, då tro, de rynka pannan,
man skrifver, springer mer, och den blir hållen bäst,
som mest beställsam är och som kan svettas mest.
Jag såg en nedrig slok sig ned i stoftet kröka
och för en oviss gunst sin säkra ringhet öka;
jag såg ett ringa djur, som grälar år från år
och tror sig nog belönt, när han en helsning får:
låt dem få ha sin ro! Jag vill mitt omak spara,
sä lat, att ej en gång jag låss att flitig vara.
Nu slår ett önskadt ett: man vänligt afsked tar,
och läsarn döma kan, om jag den siste var.
Sig framfor hyrkuskgåln en åldrig byggnad höjer,
som nya tidens brist och gamla smaken röjer;
på kupigt koppartak man dygdens bilder ser;
på annat rum än der hon tycks ej passa mer.
Med romersk öfverskrift hon präktigt här berömmes;
hon hedras på latin, när hon på svenska glömmes —
hur länge skall det hus dock utan armar stå,
det plär ju år från år så vackra lemmar få:
Det hus hvart fjerde år af nit och buller dånar,
till sömn och vittra tal sig dess emellan lånar —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
