Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Härvid bör dock märkas, att dy, gytja och svämbildningarne
ej alltid äro äldre än torfven, utan ofta samtidiga med eller yngre
än densamma. Man finner nämligen ej sällan svämlera hvilande
på torf, och gytja inlagrad i torfmossar.
Först sedan den skandinaviska halfön undergått dessa
mångfaldiga förändringar under istiden, hvartill säkerligen åtgått
oberäkneliga tiderymder, var den tjenlig att emottaga menniskan.
Med tacksamt sinne kunna vi derföre skåda tillbaka på denna
dystra period af köld, snö och is, och dess bildningar äro väl
värda att lära känna, ty utan dem hade vi saknat våra ypperliga
skogsmarker, frodiga ängar och bördiga åkerfält.
Det är oss ej möjligt att bestämma århundradet eller
årtusendet, när detta land först togs i besittning af menniskan, men
så mycket är visst, att de första urinvånarne tillhörde stenålderns
folk. För dem var bruket af metaller okändt. Först sedermera,
kanske omkring ett tusen år före vår tideräkning, infördes bruket
af brons, och slutligen, vid tiden för Kristi födelse, blef äfven
jernet kändt.
(Tillägg). Kap. 6. Om metaller, malmer och
ädelstenar.
Somliga metaller hafva så ringa frändskap till andra enkla
ämnen, att de merendels förekomma fritt i naturen. Dessa
metaller kallas gedigna till skilnad från de öfriga, som nästan alltid
finnas i föreningar med syre eller svafvel och hvilka föreningar
kallas malmer.
Af gedigna metaller märkas följande.
Guld förekommer dels ursprungligt d. v. s. inväxt som fina
korn eller blad i gångar eller i lager (och då ofta tillsammans
med qvarts och svafvelkis), dels sekundärt såsom guldsand eller
v askguld d. ä. i de lösa jordlager, som uppkommit genom
förvittring och bortsköljning af guldhaltiga berglager. Guldet
har sitt höga värde på grund af sin lysande färg och sin
förmåga att ej angripas af luften eller af syror (löses endast i
kungsvatten, som är en blandning af salpetersyra och saltsyra).
Eg. vigt = 19. Hårdhet = 2,5—3.
Denna metall träffas i synnerhet längs vestkusten af Amerika
(Kalifornien, Peru o. s. v.), i Australien, Ostindien, Ural och Afrika; mera
sällsynt i Europa. Vid Ädelfors i Småland bearbetades fordom
svafvelkisförande qvartsgångar, hvilkas svafvelkis innehöll en ringa halt af guld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
