Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En ny epok inom den systematiserande antropologiens
historia inleder den svenske forskaren ANDERS
RETZIUS (1796–1860), den egentlige grundläggaren
af den kranologiska forskningen. Det var kraniets,
hufvudskålens form, som var bestämmande för hans
rasindelning. Han grupperade människorna i två
hufvudafdelningar långhufvade eller dolikocefala
och korthufvade eller brakycefala folk. Förhållandet
mellan längd och bredd blef härvid det afgörande
kännetecknet, och denna bestämde han på det sätt, att
han konstant satte längden = 1000 och genom en enkel
räkning erhöll breddens proportionella siffra. Sålunda
fann han hos svenskarne hufvudskålens längd i
medeltal förhålla sig till dess bredd som 1000 :
773, hos slaverna som 1000 : 888 o. s. v. Det undgick
honom dock ej, att mellanformer mellan båda grupperna
förekomma samt att inom samma folkstam båda formerna
finnas bredvid hvarandra, hvilket allt gjorde en
bestämd indelning efter denna princip svår. Detta
förmådde honom äfven att flera gånger ändra sin
detaljerade gruppering af folken[1].
Utom hufvudskålens längd och bredd fann han
käkapparatens större eller mindre utveckling
vara af betydelse som raskarakter och delade
från denna synpunkt människorna likaledes i två
grupper rätkäkade eller ortognater med lodrät
ansiktsprofil och framkäkade eller </i>prognater</i>
med sned ansiktsprofil. Hvar och en af dessa
ansiktsprofiler förekomma inom båda de först nämnda
hufvudafdelningarna, och Retzius’ grundschema får
alltså följande utseende
{Ortognater {Ortognater
Dolikocefaler { Brakycefaler {
{Prognater {Prognater.
Retzius har icke själf angifvit någon bestämd
siffra såsom gräns emellan dolikocefaler och
brakycefaler. Under den utbildning systemet efter
honom fått, har man börjat urskilja en tredje
afdelning mesocefaler och som gränssiffror har man
antagit följande breddindex[2]: dolikocefaler med index
från 58 – 75, mesocefaler 75 – 80 och brakycefaler
80 – 98.
Såsom en ny indelningsgrund för människoraserna
föreslog BORY DE SAINT VINCENT (1827) hårväxten, och
denna idé har sedan upptagits af andra, bl. hvilka må
nämnas engelsmannen HUXLEY (1870) och tysken HÄCKEL
(1870). Den senare delar af denna grund människorna
i två stora afdelningar ullhåriga och släthåriga
samt delar den förra i tofshåriga och pälshåriga den
senare i sträfhåriga och lockhåriga. Hans schema får
alltså följande utseende
{tofshåriga (hottentotter) {sträfhåriga (mongoler m. fl.)
Ullhåriga { släthåriga {
{pälshåriga (negrer) {lockhåriga (kaukasier).
Från en fullständigt olika synpunkt utgå de etnografiska system, som lägga språket till grund för indelningen. Den förste, som gjorde ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
