Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte perioden (Från förra delen af 1600-talet till förra delen af 1800-talet)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Några år senare upptäckte år 1705 ett holländskt
fartyg Geelvink, den bukt pä norra kusten af Nya
Guinea, som kallas Geelvink Bay.
Utom det ostindiska kompaniet, som bekostat de
skildrade holländska upptäcktsresorna, fanns det
i Holland också ett västindiskt kompani, hvilket i
början af 1700-talet fick sitt privilegium utvidgadt
till handel äfven väster om Magalhães sund. Huruvida
det var för denna nya trafiks skuld eller för
att göra vidare upptäckter i Australien, som den
sista af de holländska expeditionerna utrustades,
därom hafva olika uppgifter framstälts[1], säkert
är, att det var på det västindiska kompaniets
bekostnad den företogs. Till dess chef utsågs
JAKOB ROGGEWEN, hvilken i augusti 1721 afseglade
från Texel med tre skepp. Han tog vägen rundt
Kap Horn samt styrde därpå åt nordväst till Juan
Fernandez. Här skulle han uppsöka ett Davis land,
som fanns utsatt på den tidens kartor på 27° 30’
s. br. och 30 à 40 grader väster om Syd-Amerika,
hvilket en buccanier EDVARD DAVIS skulle hafva sett
1687, men icke bestigit. Ungefär på det angifna
stället fann också Roggewen påskdagen 1722 ett
land, men blott en obetydlig ö, som han kallade
Påskön. Trots sin obetydlighet är denna ö en af
de intressantaste i Stilla Oceanen, särskildt
genom de kolossala stenstoder, som finnas där,
dess egendomliga boningshus samt allra mest genom
den bildskrift, som dess invånare, ensamt i hela
Polynesien, uppfunnit[2]. Härifrån vände han sig mot
nordväst för att undersöka, om icke väster om de af
Le Maire och Schouten besökta Låga öarna fanns ett
fastland. Han kom härvid att beröra flera öar i denna
ögrupp. Därpå stötte han på ett par af Sällskapsöarna
(Bolabola och Tubai), och upptäckte sedan samtliga öar
i Samoagruppen. Han ville nu styra mot Nya Zeeland,
men hans officerare satte sig emot denna plan och
han tvangs att sätta kurs mot nordväst och kom utan
att hafva gjort vidare upptäckter till Batavia.
Efter denna tid är det hufvudsakligen engelsmän
och fransmän, som fortsätta undersökningarna i
Stilla oceanen, och de förra intaga utan fråga den
främsta platsen härvid. Deras första expedition
under 1700-talet påminner mycket om Francis Drakes,
ty det var i själfva verket ett krigståg, afsedt att
plundra de spanska nybyggena under Englands krig med
Spanien på 1740-talet. Dess ledare var kapten GEORGE
ANSON, sedermera upphöjd till lord och amiral. Han
afseglade från Spithead den 18 september 1740 med
en flotta på fem stora krigsskepp och två mindre
transportfartyg[3]. Han styrde genom Le Maire-sundet
samt kom efter förfärliga stormar, under hvilka
ett skepp med besättning gått förloradt och 70 man
spolats öfver bord från de andra fartygen, in i Stilla
Oceanen, där han först måste uppsöka Juan Fernandez
för att reparera och låta sitt folk hvila. Under sitt
långa uppehåll här hade Anson tillfälle att bättre
än någon före honom undersöka denna ö. Vid affärden
från Juan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
