Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde perioden (De stora upptäckternas tid 1492 - omkr. 1600) - 2) De små upptäckarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förslaget antogs genast i Tyskland, och det nya
namnet träffas redan 1509 både på en karta och i
en geografi. År 1511 omnämndes det i ett engelskt
skådespel, 1516 på Leonardo da Vincis världskarta
o. s. v. Spanjorerna kallade vanligen Amerika den nya
världen, eller också benämnde de blott dess olika
länder Peruana, Brasilia, Nueva Granada o. s. v.;
först på det 17:e århundradet blef namnet Amerika
allmänt.
2) De små upptäckarne.
Ända till år 1498 stodo alla upptäcktsexpeditioner,
som utgingo från Spanien, under Columbus ledning,
men sedan träffa vi en mängd andra anförare för
dylika företag, djärfva sjömän, för hvilka det
hufvudsakliga målet var att finna guldlandet. Ofta
voro expeditionerna utrustade af köpmän eller bolag i
Spanien, hvilka skulle dela den vinst, som företaget
afkastade. På oförvägna deltagare i dessa färder
var det ingen brist, ty den kraft och företagsamhet,
det hjältemod och säkra hopp om framgång, som hos det
spanska folket utbildats under medeltidens krig med
morerna, kommo nu upptäcktsresorna i Amerika till
godo. Liksom Columbus ansåg sig vara ett af Gud
utsedt redskap till kristendomens spridande bland
hedningarna, så hafva äfven de spanska – liksom de
portugisiske – pioniererna i större eller mindre grad
känt sig eldade af samma uppgift. Därför skrämde dem
inga hinder och faror, men därför kände de icke heller
mer medlidande med dessa hedningar, än de visat mot
de otrogna morerna på den spanska halfön. Sålunda
parades med hvarandra på ett egendomligt sätt
hjältemod och grymhet, religiös trosifver och den
lumpnaste girighet, en fatalistisk tro på framgång
och en häraf alstrad dristighet – man skulle vara
böjd att säga dumdristighet, som under ingen annan
tid öfverträffats, och alla dessa egenskaper fingo
slutligen sin särskilda prägel af den stolthet, som
utmärker spanjoren, och som kan vara ridderlig, men
också kan yttra sig i det djupaste förakt för allt,
som icke är spanskt. Så beskaffade voro de män,
som genomförde det verk, Columbus börjat, Amerikas
utforskande och eröfrande, och hvilka därför hafva
kallats conqvistadores (eröfrarne).
Först gällde det att taga närmare reda på kusten
af det haf, i hvilket det spanska koloniväldets
centralpunkt Hayti och de andra öarna lågo. Columbus
hade väl på sin tredje resa nått dess fastlandskust,
men icke vidare utforskat den. Emellertid hade han
hemsändt en kartskiss öfver den upptäckta delen af
Syd-Amerika, och denna hade ALONSO DE HOJEDA, hvilken
varit en bland de adelsmän, som följt Columbus på
hans andra resa, fått se. Han beslöt att utrusta
en expedition till dessa trakter, och det var ej
svårt för honom att utverka sig tillstånd härtill,
ty man hade redan beslutat att afsätta Columbus och
brydde sig därför ej vidare om hans privilegier. Dock
förbjöds han att besöka portugisiskt område eller
de länder, som Columbus upptäckt före 1495. Inom
kort hade han fyra väl rustade fartyg klara och hade
lyckats värfva tidens skickligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
