Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje perioden (Den senare medeltiden, omkr. 1250-1492)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med konungen i dessa trakter[1]. Därpå fortsattes mot
söder till en ort Manga das areas, hvars läge ej är
säkert kändt, men af de fleste anses ligga i trakten
af Kap Negro (15° 40’ s. br.), medan andra anse det
motsvara Kap Cross (21° 48’ s. br.), ungefär halfvägs
mellan Kongo och Goda hopps udden. Hela resan varade
19 månader.
Omedelbart efter Diego Cãos återkomst utrustades en
ny expedition med tvenne fartyg om 50 ton och ett
proviantfartyg, och till dess chef utsågs BARTOLOMEU
DIAZ af en familj, hvars namn redan flera gånger mött
oss i historien om de portugisiska upptäckterna. Han
afseglade i augusti 1486, passerade Kongomynningen,
där han liksom längre söderut landsatte negrinnor,
som skulle omtala för infödingarna portugisernas
makt och prakt samt berätta, att de voro på väg till
ärkeprästen Johannes. Man hoppades, att ryktet härom
skulle sprida sig till denne och förmå honom att sända
fartyg att möta portugiserna. Sin första vapensten
utsatte Diaz strax norr om Hvalfiskbukten; längre
söderut måste han kryssa i motvind några dagar och
kallade därför en vik där Angra das Voltas. Voltas är
ännu namnet på en udde strax söder om Oranjeflodens
mynning. I S:t Helena-golfen anfölls han af en svår
storm, som tvang honom att under 13 dagar styra åt
söder för refvade segel och utan sikte af land. När
stormen lagt sig, sattes åter kurs mot öster, där man
hoppades återfinna landet, men intet sådant visade
sig. Det var då tydligt, att man passerat Afrikas
södra spets, och man styrde nu mot norr. På detta
sätt nådde man Afrikas södra kust i en vik, där några
herdar betade sina boskapshjordar, och som därför
fick namnet Angra dos Vaqueiros (koherdeviken). Den
ligger nära mynningen af Gauritzfloden och heter
i våra dagar Flesh Bay. Härifrån styrde man vidare
åt öster; på en liten ö i Algoaviken upprestes den
yttersta vapenpelaren, och ön fick däraf namnet Santa
Cruz. Här började manskapet knota öfver de strapatser,
som det måste utstå, och fordrade, att man skulle
vända om. Diaz ville fortsätta, men kunde endast
utverka, att man skulle segla två eller tre dagar
till och därpå vända, så vida ej något inträffade,
som föranledde att fortsätta. Under dessa dagar
framkom man till en stor flod, som efter chefen på
det ena fartyget fick namnet Rio d’Infante, nu är
dess namn Great Fish river (33° 23 s. b.). Härifrån
måste Diaz anträda återresan, hvilket han gjorde
med tungt hjärta, ty kusten hade nu tagit en nordlig
riktning, och det var för honom tydligt att, om han
kunnat fortsätta, skulle han hafva kommit till det
efterlängtade Indien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
